Höstens fördelar!

Danicakläckningar, vakande öringar och värme i all ära, men sedan vintern fick ordentligt fäste i januari har jag längtat till att åter få fresta Vätterns silvertorpeder. Det unika strandnära laxfisket är för mig personligen egendomligt beroendeframkallande, trots ofta ganska tuffa förhållanden Och nu är säsongen äntligen igång!

Visserligen är det kanske som allra bäst när höststormarna börjat rulla in i slutet av oktober och i början av november, men en solig dag med svag vind är det ren och skär njutning att bara vara på sjön, fisk får ses som bonus. Direkt vid ankomst vid den tänkta fiskeplatsen på Vätterns östra sida visade det sig fisk i ytan, och ett par rejäla bitar gjorde snygga hopp. Glad i hågen och med optimismen på topp gick det snabbt att få ihop utrustningen och glida ut i flytringen. En liten spiggimitation fiskad på flytlina var tänkt att göra jobbet. Efter en halvtimma lyckades jag lägga fluga mitt i en vakring, och vid nedslaget tar en fisk flugan. Eller så tittar han bara på den, för den efterlängtade dragningen i linan kommer aldrig.

Efter lunch förflyttar jag mig lite söderut, och börjar konstatera att det blir en dag utan fisk. Tappar fokus en aning och börjar pilla med telefonen istället. Då suger det till ordentligt i linan. Men inte heller denna fisk vill följa med någon längre stund, och jag lovar mig själv för jag vet inte vilken gång i ordningen, att avstå att kolla mail med flugan i vattnet i framtiden, och att göra mitt yttersta för att hålla det löftet. Det är ju inte så att det hugger lax i vartannat kast. Å andra sidan kan man ju fråga sig varför fisken måste hugga just när man sköter sitt digitala liv?

En fantastisk inledning på Vättersäsongen trots att fisken blev kvar i sjön. Ett par timmar hemma i soffan, kollar vädret på yr.no, planerar in nästa pass. Varje årstid har sin tjusning.

Kommentarer inaktiverade.